Spännande världar

Detta inlägg handlar om böcker jag har läst som har ett gemensamt drag: Fantastiska världar.

Jag börjar med två böcker som inte verkar ha mycket med varandra att göra vid en första titt men som jag upplever har ganska mycket gemensamt: Pseudonymen Anna Kerubis Karma Boulevard och Ola Wikanders Serafers drömmar.

Karma Boulevard av Anna Kerubi. Foto: Mix förlag

Karma Boulevard av Anna Kerubi. Foto: Mix förlag

Anna Kerubis roman är något så oväntat som en lyrisk fairy-punk-novellsamling/roman. I boken vävs ett antal noveller om ett disparat persongalleri samman till en helhet, en gemensam historia, på ett väldigt snyggt och övertygande vis. En av de mest överraskande dragen hos boken är dock att hon väver in försvenskade ord och företeelser i den i annars ganska amerikaniserade språkdräkten – utan att det låter töntigt! Som sf/fantasy-läsare i Sverige märker jag annars att jag lätt får på mig skämshatten när jag läser svenska författare som ger sig på den manövern, men Kerubi lyckas lysande väl.Kerubis karaktärer, Jenneli, Elektriska pojken, Flodråttorna, Bläckfisken och alla de andra ges liv genom ett språk som balanserar mellan det prosaiska och det drömlika späckat med uttryck som är både bekanta och främmande. Ibland i användning, ibland i kontexten men oftast genom att de liknar vardagliga saker från vår egen värld.

Trots det är ändå staden de rör sig i som är huvudperson: Nya Ionah. Den största staden, den enda staden i en värld som på besvärande sätt påminner om vår men ändå är sin alldeles egen. Genom de olika karaktärerna kan Kerubi detaljera denna märkliga stad från både under- och ovansidan, från det kungliga palatset till avloppen, från forntiden till framtiden.

Inte nog med det, staden har en parallell dimension, Motorvägen med stort M, som håller på att bryta igenom till den drömlika nivå invånarna kallar verkligheten. Det är denna sammanbrytning av världar som är den drivande kraften genom berättelserna. Jag får intrycket av att Anna Kerubi har läst China Miévilles Perdido Street Station, älskat den lika mycket som jag men istället för att tvinga alla att läsa den har hon valt att uttrycka sin kärlek i en bok som är sin alldeles egna.

Vill du läsa något helt unikt i svensk fantastisk litteratur rekommenderar jag starkt Karma Boulevard. Omslaget ger också lite skönt cyberpunkiga vibbar utan att dra till med flygande bilar

Serafers Drömmar av Ola Wikander. Foto: Norstedts förlag

Serafers Drömmar av Ola Wikander. Foto: Norstedts förlag

Ola Wikanders bok Serafers drömmar är mer klassisk fantasy. I fantasivärlden är stadsstaten Dômweld supermakten. Med hjälp av sina flygande supersoldater seraferna kan de betvinga alla sina fiender. Nu börjar konstiga saker hända i staden och kungen är inte alls som han var förr. Istället för att kämpa för upplysning och förståelse verkkar han vara upptagen med hemliga syften och hans främste forskare, Cardano, har försvunnit spårlöst.

Huvudpersonen i berättelsen är Kwanzo, överbefälhavare för seraferna. Han är en idealistisk förkämpe som slåss för Dômwelds, på etisk grund, självklara överhöghet. Nu börjar dock sprickor synas i den stabila grund som hans jag vilar på och han börjar undra vem han egentligen kan lita på.

Världen i Serafers drömmar är en underbart egen blandning av klassisk fantasy, 1700talsteknologi och högteknologi där de onda mekaniska kattmänniskorna lätt är mina favoriter. Jag får lite vibbar åt China Miévilles Perdido Street Station-hållet, Dômweld är världens centrum och en gigantisk stad. Men till skillnad från i Miévilles bok, och i Kerubis ovan, är det inte staden som är huvudpersonen utan det är Kwanzo. Det är hur som helst en helt fantastisk värld som porträtteras och jag hoppas att fortsättningen inte dröjer allt för länge.

Jag tycker att omslaget är väldigt snyggt med sin tempelriddarflirt även om färgsättningen ropar actionfilmsaffisch.

Railsea av China Miéville. Foto: TOR Books

Railsea av China Miéville. Foto: TOR Books

Det är en mycket märklig upplevelse att läsa China Miévilles bok Railsea. Redan från början är det tydligt att han tagit Moby Dick och använt klassikern utan att skämmas. Och trots att jakten på den ”Stora vita” från början utgör stommen blir berättelsen om Sam Yes ap Soorap sin alldeles egen.

Sam lever i en värld där man bor på kullar som sticker upp ur ett hav av järnvägsspår. Var de kommer ifrån eller hur saker och ting egentligen hänger ihop får man inte riktigt reda på förrän i slutet. Men redan tidigt förstår man att spåren döljer en jord full med livsfarliga djur och monster. Störst och farligast är de stora mullvadarna. När Sam trots bristande anlag mönstrar på en ”Moler” för att jobba som läkarlärling förändras hans liv för alltid.

Till skillnad från de två böckerna ovan finns det knappt några städer att tala om, alla bor på små öar. Boken är en vild fantasi från början till slut och de förklaringar som lämnas till världens tillstånd håller kanske inte för en närmare granskning. Men alla detaljer känns helt rätt. Som att de använder ”&” istället för ”och” i sitt språk för att det är symbolen som mest påminner om järnvägsspår. Men Railsea är ren berättarglädje från början till slut och är en grundlig undersökning av premissen: tänk om världen var ett hav av järnvägar? Sjukt underhållande.

China Miévilles böcker har i de senaste engelska utgåvorna begåvats med sjukt snygga omslag där två bilder sammanfogas med ett streck på mitten och en återhållen palett. Jag gillar dem starkt!

Här kan man se de andra: http://www.sci-fi-london.com/sites/default/files/img/news/2012/736/new-china-mieville-covers.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s